En ställvis eldfängd diskussion pågår i sociala medier om arbetstidssystemet i grundskolan. I bakgrunden finns överenskommelsen om att inleda ett begränsat försök med årsarbetstid i handfull utvalda skolor i stora städer, som nåddes i början av året mellan OAJ och Kommunarbetsgivarna KT.
Diskussionen domineras av kritiska inlägg och frågorna gällande ett eventuellt systemskifte är många. En del belackare anser att inledandet av försök kan förliknas vid att ge djävulen ett lillfinger, vilket hen senare knappast nöjer sig med.

Frågorna är långt fler än svaren, vilket är förståeligt eftersom diskussionen förs i ett ingenmansland. Inga beslut om en övergång från ett system, som bygger på undervisningsskyldigheter per vecka, till årsarbetstid finns. Överenskommelsen mellan OAJ och KT handlar uttryckligen om grönt ljus för försöksverksamhet.
Av förståeliga skäl är det synnerligen svårt att spekulera om utfallet i och erfarenheterna av den eventuella försöksverksamheten, som alltså inte ens har kommit i gång. Förhandlingar förs på lokal nivå om startandet av försök, men hittills föreligger inga resultat.

Årsarbetstid är inte en dörr till paradiset. Därom vittnar erfarenheterna från våra nordiska grannländer. Inte minst i Sverige, där lärarnas arbetstid redan länge har beräknats på årsnivå, är arbetsbelastningen ett avsevärt problem.
Huvudmännen försöker helt enkelt klämma in alltför mycket arbete i lärarnas arbetsdagar.

Situationen är paradoxalt nog den samma i vårt land, även om arbetstidssystemet är olika.
Frågan om lärarnas arbetstider är en evighetsfråga, som har ältats i decenniers tid inom lärarfacket. Det är fråga om en synnerligen komplicerad härva, som också omfattar element såsom olika undervisningsskyldigheter för olika lärargrupper.
FSL har av tradition förhållit sig positivt till försöksverksamhet. Det betyder uttryckligen inte att förbundet okritiskt talar för en övergång från undervisningsskyldigheter till årsarbetstid.

Snarare kan man säga att FSL:s hållning är förankrad i en syn om att dagens system inte fungerar tillfredsställande. Genom försök kan man pejla in möjligheter att se över hela systemet.

Dessutom är det uppenbart att arbetsgivarnas intresse för att justera dagens arbetstidssystem är lika med noll. Det är fåfängt att tro att det brokiga avtalslapptäcket kunde få nya lappar. I praktiken är systemet med alla sina orättvisor mer eller mindre fruset.
Försök med årsarbetstid kan ge nya perspektiv på den komplexa frågan om lärarnas arbetstid i en omgivning som har ändrats väldeliga sedan systemet i tiderna kom till.


En svala gör ingen sommar och ett försök är inte det samma som ett systemskifte.