Carl-Erik Rusk

Löner å sånt

Carl-Erik Rusk bloggar om lärarlöner, avtalsförhandlngar och politiken bakom dem.

Förhandlingsorganisationen för offentliga sektorns utbildade FOSU skjuter inte ner tanken om en bindande lönemodell. Men modellen bör vara sådan att inte förhindrar att den offentliga och privata sektorn går olika vägar, när det gäller förtjänstutvecklingen.

Regeringen efterlyste för ett par år sedan en s.k. Finlandsmodell för lönebildningen. Motiveringen var att de centrala uppgörelsernas tid är förbi och det behövs en modell, som fungerar som en lathund för förhandlingarna.

Arbetsmarknadens parter tog sig an uppgiften att få till stånd en sådan modell, men ansträngningarna rann ut i sanden. I den nyligen avslutade avtalsrörelsen utkristalliserade sig emellertid en exportdriven s.k. allmän linje, som riksförlikningsman Minna Helle öppet förfäktade.

Men denna konstruktion noterar emellertid inte s.k. löneglidningar, vilket gör att de privatställda får ett försprång.

FOSU:s ordförande Olli Luukkainen försäkrar att organisationen fortsättningsvis är intresserad av diskussioner om en hållbar lönemodell, som också beaktar utbildningskraven för olika uppgifter jämte kravnivån i arbetet.

FOSU godkänner dock inte en exportdriven lönelinje, eftersom den cementerar eftersläpningen för de offentligt anställda.

Lönepolitiska frågor diskuterades vid FOSU:s förbundsmöte i Helsingfors den 28 maj.

- Vi har fått besked om att vi bör packa ner tandborsten och sovsäcken inför förhandlingarna, säger Anders Bondo i en hälsning till medlemmarna i lärarfacket DLF.

Han är ordförande för DLF och även huvudförhandlare för de kommunala grupperna. En storkonflikt är under uppsegling i Danmark. Arbetstagarna hotar med strejk och arbetsgivarna riposterar med hot om lockout.

Förhandlingarna, som berör ca 700 000 kommunalt, regionalt och statligt anställda, har dragit ut på tiden och de hotande konflikterna har skjutits framåt med två veckor i två repriser. En strejk kan inledas tidigast den 8 maj, medan lockout kommer på fråga den 12 maj.

Nu står dagen D för dörren. På fredag samlas samtliga parter till en förhandling, som upplevs som avgörande. Förhandlingarna väntas bli segslitna och då gäller det att förbereda sig med tandborste och sovsäck.

Förplägnaden lär vara rätt mager.

Så är det också i Finland. I vissa fall handlar det om synnerligen utdragna manglingar i riksförlikningsmannens lokaler. Förhandlarna bjuds dock inte på luxuösa måltider, utan riksförlikningsmannen Minna Helle har sett till att t.o.m. kaffeautomaten har åkt ut.

Förhandlarna bjuds på vatten. ” Schenn jere roligt, schenn ska vi va lieng” lär man säga i Närpes, men Helle har inte tagit till sig detta idiom. Tvärtom ska förhandlarna inte trivas, utan eftersträva resultat.

Därför endast vatten.

28
februari 2018 12:53

Det blåser kallt

Jag stod och frös utanför Porthania tidigare i dag. Anställda vid Helsingfors universitet strejkade och utanför Porthania ordnades en demonstration. Universitetsanställda protesterade mot den ovärdiga behandlingen, som de har utsatts för. Kylan var hård, men det värmde när man såg olika personalgrupper samlas till en gemensam manifestationen.

Förlikningsman Janne Metsämäki hade sammanställt ett modest medlingsbud, som facken var beredda att godkänna. Men denna kompromiss torpederades av Bildningsarbetsgivarna, som klagade över att deras strävanden inte hade tillgodosetts i tillräcklig mån i medlingsbudet.

Därmed hålls en paus i medlingen.

Förlikningsmannen måste nu fortsätta sina sonderingar och bereda jordmånen för ett nytt medlingsbud när tiden är mogen.

När ett medlingsbud förkastas är det i regel arbetstagarna som inte vill visa grönt ljus för lösningen. Nu var det emellertid Bildningsarbetsgivarna, som visade tummen ner för förlikningsmannens förslag.

Medlingsbudet innehöll för alla del element, bl.a. rörande det lokala avtalsförfarandet, som arbetsgivarna har krävt. Men Bildningsarbetsgivarna har från första början valt en aggressiv och oförsonlig linje, varför deras nej-svar sist och slutligen inte kom som en överraskning.

Bildningsarbetsgivarna linje var den samma år 2010, då universitetsreformen trädde i kraft. Universitetens anställda, av vilka många hade statliga tjänsteförhållanden, blev med ett slag anställda inom den privata sektorn. Tjänsteförhållandena blev arbetsförhållanden.

Förhandlingarna drog ut på tiden också då och det krävdes strejkvarsel för att få till stånd nya avtal för universitetssektorn.

Sällan har tanke och handling varit så långt från varandra som nu. Politiker och beslutsfattarna talar högstämt om visioner för den högre utbildningen samtidigt som de som ska utföra jobbet trampas ner i smutsen

De kalla vindarna utanför Porthania kan också tolkas som en symbol för förhandlingsklimatet inom universitetssektorn.

27
februari 2018 10:02

Utpressning

Avtalsrörelsen har överlag präglats av samstämmighet. Det har för all del förekommit utmarscher, övertidsförbud och liknande åtgärder, men de dramatiska konflikterna har trots allt lyst med sin frånvaro.

Det finns ingen modell för avtalen, som skulle ha utarbetats av parterna på arbetsmarknaden, men det oaktat har det utkristalliserats en s.k. allmän linje, som bygger på en kostnadseffekt om ca 3,2 procent under två år.

Nu har varslats om flera strejker inom privata undervisningssektorn, där Bildningsarbetsgivarna representerar arbetsgivarna.

Varför är det så och vad handlar det om?

Enkelt uttryckt handlar det om utpressning från arbetsgivarnas sida.

Arbetstagarna förutsätter att avtalen inom det privata undervisningsområdet följer den allmänna linjen, som faktiskt också ligger som grund för bl.a. statens, kyrkans och kommunernas förhandlingsresultat.

Det kan knappast ses som ett ohemult krav, men Bildningsarbetsgivarna har konsekvent visat en ogin attityd i förhandlingarna. Taktiken är att försöka smuggla in försämringar i anställningsvillkoren till priset av lönepåslag i enlighet med den allmänna linjen.

Bildningsarbetsgivarna hänvisar också till de nedskärningar som har drabbat speciellt universiteten. Här talar vi alltså om nedskärningar, som de anställda minsann har känt av i sitt skinn. Nyheter om samarbetsförhandlingar med åtföljande uppsägningar har följt på varandra under de senaste åren. Uppenbarligen anser arbetsgivarna att arbetstagarna ska drabbas flerfalt av nedskärningarna.

Strejkvarsel öppnar dörrarna till riksförlikningsmannens byrå. Idag tisdagen den 27 februari har parterna i konflikten att ta ställning till ett förlikningsförslag, som har framlagts av förlikningsman Janne Metsämäki.

Senare idag får vi veta hur det går. Knivarna är vässade och i morgon onsdag sker en arbetsnedläggelse som lamslår Helsingfors universitet och två därtill hörande övningsskolor, såvida förlikningen inte lyckas.

13
februari 2018 11:46

Konstigt av EK

Det blev aldrig någon ”Finlands-modell”, som kunde tillämpas på arbetsmarknaden. Också regeringen hejade på arbetet med att skapa en slags industrinorm för arbetsmarknadsförhandlingarna. Modellen skulle rätt långt tas från Sverige, där den konkurrensutsatta exportindustrin definierar en norm, som övriga sektorer tvingas följa

Ansträngningarna rann ut i sanden hos oss, men i gengäld har en s.k. allmän linje skapats för den pågående avtalsrörelsen. Industrin öppnade spelet och definierade en linje, som grovt taget handlar om en kostnadseffekt om ca 3,2 procent under två år.

Riksförlikningsmannen ( eller snarare sagt -kvinnan) Minna Helle är med på noterna och konstaterade redan i våras att den allmänna linjen bör respekteras.

Finlands näringsliv EK har ingen egentlig roll i denna avtalsrörelse, som bygger på uppgörelser på förbunds- och branschnivå. Men det är uppenbart att EK vakar som en hök över förhandlingarna i syfte att linjen håller.

Mot den bakgrunden är det kuriöst att EK-anslutna Bildningsarbetsgivarna täcks framföra löneanbud, som ligger långt under den allmänna linjen. Förhandlingarna gällande universitetens personal har förlöpt synnerligen knaggligt och idag varslade facken om en arbetsnedläggelse, som verkställs vid Helsingfors universitet den 28 januari.

Tidigare har kommunsektorn och staten slutit avtal i enlighet med den allmänna linjen. Detta ger ytterligare vind i seglen för fackorganisationernas krav om att också inom universitetsvärlden avtalas om uppgörelser, som motsvarar vad andra sektorer har nått.

Kravet är skäligt. De anställda vid universiteten har minsann känt av de minskade resurserna i sitt skinn. Bildningsarbetsgivarnas agerande har varit undermåligt.

12
februari 2018 17:00

Konflikthot inom universiteten

Den allmänna linjen på arbetsmarknaden tilltalar inte EK-anslutna Bildningsarbetsgivarna, som förhandlar med bl.a. FOSU om kollektivavtal för universitetens personal. Allmänna linjen motsvarar ca 3,2 procent på två år.

Avtalslöst tillstånd råder och tonen hårdnar. Parterna möttes idag måndag, men förhandlingarna avslutades utan resultat.

Löntagarorganisationerna meddelade att de är redo att fortsätta med förhandlingar om löneförhöjningar för universitetens personal som motsvarar den allmänna linjen.

Om detta inte går an är löntagarna beredda på att påskynda förhandlingarna med en arbetskonflikt.

Förhandlingarna avbröts snabbt idag då Bildningsarbetsgivarna inte var redo att höja sitt anspråkslösa löneförhöjningsförslag från förra veckan.

Arbetsgivarens anbud motsvarar ca hälften av löneförhöjningarna i den allmänna linjen.

- Det här beskriver arbetsgivarens förhållande gentemot sina anställda och tyder på avsaknad av respekt för det värdefulla arbete som personalen gjort. Detta är milt sagt en underskattning av personalen, rasar FOSU.

09
februari 2018 09:48

Och semesterpenningen?

Kommunfackens krav om en delvis kompensation för de nedskurna semesterpenningarna var det stora problemet i förhandlingarna. Många organisationer, bl.a. Tehy, JHL, FOSU och Super, satte in åtgärder bestående av bl.a. övertidsförbud för att få fart på förhandlingarna.

Nu har ett förhandlingsresultat nåtts och föga snackas om kompensationen för semesterpenningen. Vad har hänt?

För det första finns ingen klausul om kompensation för den nedskurna semesterpenningen i förhandlingsresultatet. Men där finns ett helt nytt element, som består av ett engångsbelopp som är knuten till den lokala produktiviteten.

Det finns en koppling mellan dessa två ovannämnda ting, trots att det formellt är två helt olika saker. Detta har poängterats av KT:s huvudförhandlare Markku Jalonen.

- Det handlar om en helt separat och lokal pott, som baserar sig på produktivitet. Kravet är att man i varje kommun inrättar eller fortsätter ett produktivitetsprogram, säger Jalonen till Helsingin sanomat den 9 februari.

Engångsbeloppet utbetalas enligt HS i januari 2019. Beloppet är 9,2 procent av månadslönen. Om lönen är 3 000 euro är engångsbeloppet ca 270 euro.

Fackförbundet JHL uppger att notan för sagda engångsbelopp uppgår till ca 135 miljoner euro.

Jag har följt arbetsmarknaden och avtalsförhandlingar länge. Min uppfattning är att förhandlare är ett rätt kreativt släkte. De är skickliga på att finna nya utvägar, när det kärvar till sig.

Detaljen ovan är ett gott exempel på detta. Regeringen Sipilä som ytterst bär ansvaret för den famösa nedskärningen av semesterpenningen som alltså uttryckligen gäller endast offentligt anställda, visade ingen pardon i denna fråga. Inga statliga pengar utlovades för att byta dödläget i de kommunala förhandlingarna. Alltså gällde det att tänka om.

Nu konstruerades alltså ett system, som bidrog till att kommunfacken kunde svälja avtalspaketet. Samtidigt inskärptes att de kommunanställda minsann är produktiva.

En välkommen signal.

Ytterligare:

Övertidsförbudet gällande speciellt sjukvården visade på ett skrämmande sätt hur den kommunala servicen dras med underbemanning och är beroende av de lågavlönade kvinnornas flexibilitet.

02
februari 2018 13:59

En lokal stupstock

Förhandlingarna inom kommunsektorn återupptas alltså i morgon lördag. FOSU, som representerar bl.a. lärarna, har tillsammans med de övriga facken meddelat att man förväntar sig resultat under veckoslutet.

I annat fall slipas knivarna och konfliktberedskapen trappas upp. Här handlar det i praktiken om hot om konfliktåtgärder, vilka är tillåtna eftersom de gamla avtalen har sagts upp och arbetsfred inte längre råder.

Konfliktåtgärder är inte per automatik det samma som strejk. Det kan också handla om övertidsförbud och liknande åtgärder, som syftar till att få fart på förhandlingarna.

Det finns gott hopp om att ett förhandlingsresultat kan nås antingen på lördag eller söndag. Men det finns alltjämt många olösta frågor.

Jag väljer att ta upp två lokala frågor. Ena gäller fördelningen av förhöjningarna, som man nu förhandlar om. Hur stor andel av kostnadseffekten sätts på lokala potter? Hur mycket sätts på allmänna förhöjningar och hur mycket reserveras för s.k. textfrågor, alltså ändringar i avtalen?

KT vill föra över pengar till lokal nivå, medan facken inte är lika pigga på detta.

Den andra knäckfrågan gäller sedan den s.k. stupstocken. På finska talar man om ”perälauta”, som alltså inte översätts med bakbräde. Med stupstock avses en mekanism, som anger hur pengar fördelas om parterna inte är överens.

Om man i denna uppgörelse anslår pengar, som ska fördelas på lokal nivå kommer parterna samtidigt överens om hur pengarna fördelas. I regel utgår man från att arbetsgivarna och arbetstagarna på lokal nivå förhandlar om fördelningen. Stupstocken kommer med i bilden om parterna inte förmår nå en uppgörelse lokalt.

Vad händer i så fall med pengarna? En modell, som regelmässigt brukar tilltala facken, är att pengarna används till allmänna förhöjningar. Arbetsgivarna talar i regel för en modell, där den lokala arbetsgivaren bestämmer om fördelningen.

31
januari 2018 12:13

Ödesnatten

De dramatiska utspelen har varit få i den kommunala avtalsrörelsen. KT har hållit en låg linje och också fackorganisationerna har varit förhållandevis lågmälda.

Det tyder på att det finns en visst samförstånd vid de centrala förhandlingsborden. KT har inte offentliggjort sitt anbud rörande kostnadseffekten, men det är osannolikt att kommunsektorn avviker från den allmänna linjen i denna avtalsrörelse. Hittills har inget förbund nöjt sig med mindre än så. Den allmänna linjen om ca 3,2 procent under två år är mer eller mindre huggen i sten.

Men det finns förstås skillnader mellan KT och facken. Det gäller t.ex. synen på avtalsperiodens längd och inte minst i fråga om fördelningen av pengarna. KT vill föra över pengar till den lokala nivån, medan facken inte är lika pigga på en sådan operation. Facken vill trygga förhållandevis rundhänta allmänna förhöjningar till alla anställda.

En annan sten i de kommunanställdas sko är den förryckta nedskärningen av semesterpenningen för de offentligt anställda. Att finna en lösning rörande denna är ingen lätt sak.

Kommer vi att se en uppgörelse i natt? Här handlar det förstås om spekulationer, men det kan mycket väl gå så att parterna enas om att ”stoppa klockorna”, alltså att framskjuta deadline även om avtalen utlöper. Det kan ha att göra med den stora politiska demonstrationen på fredag, som i första hand har FFC som tillskyndare. Bl.a. deltar JHL, som är en aktör i de kommunala förhandlingarna, i manifestationen som riktar sig mot regeringens aktiveringsmodell som slår mot arbetslösa.

JHL, och för all del också andra fack, är måhända intresserade av att skjuta upp avtalsavgörandena över veckoslutet. Men här handlar det uttryckligen om spekulationer, inte om fakta.

En annan möjlighet är att parterna når samförstånd redan i natt.

26
januari 2018 10:00

Sipilä var kallsinnig

Kommunala sektorns huvudorganisationer fick som väntat inga löften om pengar av statsminister Juha Sipilä (C). Facken uppvaktade Sipilä i hopp om utfästelser om statlig kompensation till kommunerna, så att dessa kan ersätta arbetstagarna för nedskärningen av semesterpenningen.

Det handlar om en nedskärning om 30 procent av semesterpenningen under år 2017-19, som berör endast offentligt anställda.

- Statsministern konstaterade att staten inte vill blanda sig i avtalsförhandlingarna. Det är i sig korrekt. Men om statsmakten inte stöder kommunerna, så att nedskärningen av semesterpenningen inte kan kompenseras, leder det till ett ökat tryck i förhandlingarna, säger Olli Luukkainen, ordförande för FOSU.

Sida 1 av 42