Den offentliga sektorn ses ofta som en sektor som kostar men som inte kan uppvisa produktivitet. Sanningen är däremot att det välfärdssamhälle vi upprätthåller och den exportindustri vi stoltserar med bygger på en välfungerande offentlig sektor. Utbildningen är en av grundförutsättningarna för tillväxten - kvalitativt god utbildning är en grundpelare för framtidens Finland.

Trots en del ekonomiska analytikers misstro till konkurrenskraftsavtalets effekter, ser vi nu ett uppsving i ekonomin. Det kan vi tacka den offentliga sektorn för. Nu är det dags att tacka den för de uppoffringar som gjorts.


Avtalsförhandlingarna på branschnivå har kommit igång. Efter det har man nått förhandlingsresultat och ingått avtal där lönenivån landat på 3,2 – 3,5 procent för avtal som omfattar två år. Hur detta borde återspeglas i våra kommande avtal är en fråga som diskuterats i samband med FSL:s och OAJ:s fullmäktiges sammanträden denna månad.


Löneutvecklingen mellan den privata och den offentliga sektorn har också lyfts fram. Statistiken visar tydligt att skillnaden i löneutveckling mellan sektorerna ökar för varje år. Orsaken är så kallade löneglidningar, vilka är ett resultat av att den privata sektorn betalar större löneförhöjningar än det som finns i de centrala avtalsuppgörelserna.


Detta är en utveckling vi inte kan omfatta och vi behöver få in mekanismer som garanterar att skillnaden i löneutvecklingen mellan den privata och den offentliga sektorn inte ökar. Målet bör snarare vara att få kurvorna att närma sig på lång sikt.
En undervisningssektor där lönerna släpar efter är en risk för landets bildningsnivå. En hög attraktionskraft till läraryrket garanterar ett lyft av kunskapsnivån och säkrar samtidigt att högskoleutbildade lärare stannar kvar i landet.
Ett mångårigt löneprogram där vi via avtal kan garantera en kompensation för de uteblivna löneglidningarna bör finnas som en del av löneuppgörelsen i början av 2018.


För att uppnå de mål vi satt för löneutvecklingen måste vi vara starka som organisation. Vi bör sätta ner foten och markera att vi inte accepterar nuvarande löneutveckling. I denna kamp behövs varenda medlem som språkrör för våra målsättningar. Vi är starka som förbund och förhandlingspart om vi tydligt visar att vi står enade bakom våra målsättningar.


Nu är det upp till oss alla att markera att vi inte är beredda att se på och acceptera att alla andra får! Genom att gemensamt argumentera för att vi fått nog ger vi våra förhandlare det stöd de behöver i sitt arbete.
Genom att unisont argumentera för förhöjningar visar vi att vi tillsammans menar allvar.