Vi får ofta läsa i rapporter och höra av samhällsdebattörer och politiker att nyckeln till framgång i Finland är utbildning, att landets konkurrenskraft bygger på kunskap och innovation. Detta faktum värmer mig och säkert också alla er som jobbar med bildning.

 

Vi vet från tidigare att vår skola kan vara på topp i internationella jämförelser och med rätt inställning, rätta satsningar och långsiktigt målmedvetet arbete kan vi nå dit igen. Vi behöver städer och kommuner som är beredda att vid behov höja sitt jämförelsevis låga skatteöre för att garantera god kvalitet på utbildningen. Målet är väl inte att sänka ribban?

Jag förvånas stort över den politiska diskussion som förs i till exempel min hemkommun Esbo varje höst. Tjänstemännen kommer med förslag på nedskärningar på ungefär fem procent som sedan i den politiska manglingen minskas eller helt tas bort. Dessvärre har jag inget minne av att det någonsin i beredningsskedet har föreslagits tilläggsanslag till skolan.

En annan av våra ”rika” städer, Helsingfors, kom också med ett förslag förra veckan om att staden skulle välja att bibehålla skatteprocenten på nuvarande nivå på bekostnad av större undervisningsgrupper till exempel. Däremot poängterar man att man satsar på digitaliseringen i skolorna, vilket för mig känns märkligt, eftersom digital kompetens är en självklarhet som står inskriven i läroplansgrunderna och utgör ett av de sju kompetensområdena.

Det är viktigt att städerna och kommunerna analyserar på vilket sätt de marknadsför sig som attraktiva arbetsgivare. Konkurrensen är hård när det kommer till att kunna anställa behörig personal, få dem att stanna kvar och utvecklas samt locka till sig invånare som ser staden eller kommunen som utbildningsvänlig.

Jag är väl medveten om att en höjning av skatteprocenten inte tillfaller vare sig Esbo- eller Helsingforsborna fullt ut, utan utjämnas så att en del av inkomsterna fördelas till landets övriga kommuner och städer. Ser personligen inget fel i det, eftersom vi har ett samhälle vars mål är jämlikhet.

Framgångsfaktorer för städer idag är att de satsar rätt och satsar på en god utbildning. Det handlar om många faktorer, rent konkret om lärartäthet, trestegstöd, möjlighet till ändamålsenlig fortbildning (som gagnar både skolan och läraren), tid för reflektion och rätt dimensionerad arbetsbelastning. Att garantera att skolans fundament i samband med utvecklingsarbete är i skick, se till att tekniken och underhållet också är det, se till det finns tillräckligt med elevvårdspersonal för att stöda skolans verksamhet - listan är lång.

Nu handlar det om att tänka och prioritera. Går vi alltid som tidigare med budget före verksamhet, resulterar det i fortsatt nedgång för utbildningen. Genom att fatta skolvänliga beslut är jag övertygad om vi kan skapa ett ”framgångs-Finland” där resultatet av vårt utbildningssystem är kunniga, socialt kompetenta och innovativa unga som är garanter för vår välfärd – den vi byggt upp under många år.