Helsingfors satsar på avgiftsfria läromedel och arbetsredskap för alla studerande, oavsett hemort, på andra stadiet.

Stadsfullmäktige tog i slutet av september ställning till en motion om avgiftsfritt läromaterial i gymnasier och yrkesläroanstalter. Det blev grönt ljus för en reform, dock efter omröstning.
De första åtgärderna för att nå målet vidtas under läsåret 2019/2020.

Varifrån tas pengarna för satsningen? Gymnasierna, också i Helsingfors, har åderlåtits på resurser under de senaste åren och många gymnasier tampas med överstora grupper och ett snävare kursutbud än tidigare. Också inom utbildningens andra områden rapporteras om brister. Kommer Helsingfors att skjuta till extra och öronmärkta pengar för studiematerialet?

Det finns också andra relevanta invändningar. Helsingfors beslut torde nämligen få återverkningar i de omkringliggande kommunerna. Beslutet om avgiftsfrihet gäller uttryckligen alla studerande, alltså också de många studerandena som är bosatta i andra kommuner.
Många läroanstalter i Helsingfors upplevs som attraktiva, vilket också gäller de svenskspråkiga skolorna. Beslutet om avgiftsfrihet torde ytterligare öka attraktionskraften, vilket påverkar studerandeströmmarna.

Vad gör alltså Esbo, Grankulla, Vanda m.fl. kommuner? Följer de Helsingfors exempel? Utgör beslutet i Helsingfors en början på en nationell trend?

Diskussionerna om kostnaderna, som är förknippade med studier på andra stadiet, fick ny fart för ett par år sedan när organisationen Rädda Barnen slog larm om att alla inte har råd med studierna. Själva studierna är för all del avgiftsfria, men såväl inom gymnasie- som yrkesutbildningen kostar nödvändigt material skjortan.
Rädda Barnen hade räknat ut att slutnotan blir omkring 2 600 euro. Det är mycket pengar för många familjer och i en del fall leder kostnaderna till att studierna avbryts.
Studerandeorganisationerna nappade på kroken och genomförde en namninsamling, som syftade till att föra frågan om avgiftsfritt material till behandling i riksdagen.
Initiativet ledde inte till önskat resultat, men bidrog sannolikt till att undervisnings- och kulturministeriet vill genomdriva ett läromedelstillägg till studiestödet. Stödet, som uppgår till 46 euro i månaden, är behovsprövat och kan betalas till studerande i familjer med låga inkomster.

Beslutet i Helsingfors är inte unikt. En del kommuner, som i de flesta fallen värnar om ortens enda gymnasium, har skjutit till pengar för studiematerial. Många kommuner erbjuder studerandena datorer och åtminstone ett finskt gymnasium har valt att satsa pengar ur skolans fonder på studiematerial, som är tillgängligt för alla.
Det bärande och glasklara resonemanget är att stärka livskraften hos det egna gymnasiet.

Däremot är det aningen oklart vilka resonemang som låg bakom Helsingfors beslut.