Efter att de sista tonerna av Den blomstertid ljudit och kongressdeltagarna lämnar salen plockar jag ihop de sista sakerna och lämnar Fiskartorpet och den sista kongressen bakom mig. Tar ett par djupa andetag innan jag stiger in i bilen och åker därifrån. Känner stor ödmjukhet och lycka över det uppdrag ni bästa lärare gett mig förtroende att utföra; att få fungera som ordförande för Finlands Svenska Lärarförbund.

 

I den resolution som gavs från kongressen tar vi ställning till den rådande arbetssituationen och lärarnas välmående samt en jämlik utbildning. En enig kongress stod upp för att det handlar om en yrkeskår som måste ges en ärlig chans att möta alla de krav som ställs på skolan. En resolution som uppmanar till utjämning av ojämlikheter. Det ger mig som ordförande en tro på att det fackliga arbetet har betydelse.

Allt fackligt arbete bottnar i solidaritet grundad i en äkta vi-anda. Jag kände av den vi-andan under kongressen. Jag tror att det målmedvetna arbete som görs ute i föreningarna har enorm betydelse för förbundet. Det är ni lärare som bäst ser konsekvenserna av reformarbetet ute i skolorna, det är ni som är proffs på att identifiera utmaningarna. Det är ni rektorer som ur en annan synvinkel jobbar ned samma saker och det är ni lektorer som känner till hur det är inom universiteten. Samtidigt gläder det mig som ordförande att se den aktivitet ni medlemmar står för. Allt från fester för att öka sammanhållningen till olika ställningstaganden som leder förbundet framåt.

Jag beundrade de tidigare förbundsordförandena som under kongressen blickade tillbaka på sin tid vid rodret. Arbetet går vidare!

Då den organisationsförändring som vi tillsammans processat i förbundet godkändes känns som ett av många stora ordförandeuppdrag rotts i hamn. Jag tror att vi har all orsak att noggrant analysera läget för att kunna trygga samma synlighet och att hitta en ny ”gemenskapsplattform” som kongressen varit, därom inget tvivel. Men i övrigt ser jag förändringen som ett klart steg närmare de aktiva. Som ordförande är jag glad över den ökade möjligheten till delaktighet som den här förändringen skapar.

Det guldmärke som fästes på min rock är ett klart tecken på att man varit med länge. Varit med länge och sett reformer komma och gå, medan uppdraget och jobbet för lärarnas bästa alltid kommer att bestå lärare som levererar måste omges av attraktiva arbetsförhållanden där alla mår bra och hittar arbetsglädje i det fina jobb vi har.

Sommarlovet diskuteras och debatteras under det gångna året igen. En eventuell flytt ska i analysen ha fokus på utbildningens bästa ur elevperspektiv, men även ur lärarperspektiv. Det är helt korrekt att göra utredningar kring en flytt av sommarlovet, utredningar som föregår beslut. I skrivande stund behövs ingen utredning. Nu är det sommarlov!

Så att bästa medlemmar, var stolta över det ni åstadkommit och njut av er välförtjänta ledighet!