Nu är det klappat och klart. FSL:s tolfte förbundskongress blev också den sista. Om inte stadgarna ändras ånyo i framtiden förstås.

Makten koncentreras till förbundsfullmäktige. I anslutning till kongressen ordnades ett valmöte, där representanter för de lokala lärarföreningarna utsågs ledamöter till fullmäktige år 2018-22.

Processen, som resulterade i att förbundskongressen drogs in, inleddes för flera år sedan. Kongressen år 2014 gav styrelsen i uppdrag att se över stadgarna och därmed också organisationen.
De nya stadgarna har inte framfötts i lönskaläge, utan föreningarna och även fullmäktige har av styrelsen informerats om vad som är på gång.
Vad hade då förbundskongressen att säga om de nya stadgarna? Just ingenting!

Kongressen visade sig vara en anemisk och sömnig historia, där debatten lyste med sin frånvaro. Ett belysande exempel: I sedvanlig ordning utsågs en handfull utskott, som skulle analysera förslag och frågor på ett mera djuplodande sätt än i remissdebatten som berörde hela kongressen.
Men endast resolutionsutskottet sammankallades. Resten befanns onödiga, vilket är unikt i dessa sammanhang. Kongressombuden hade föga att anmärka på styrelsens förslag och endast en handfull inlägg gjordes i debatten. De enda ändringsförslagen gällde ordalydelsen i resolutionen och ändringarna var närmast av semantisk karaktär.

Lärarutbildningen, den förmenta lärarbristen, misstankarna om en lönekartell i huvudstadsregionen, de kommande försöken med årsarbetstid, reformhysterin i gymnasiet, förbundets verksamhet överlag och den eventuella förlängningen av läroplikten kunde rimligen ha ägnats intresse av ombuden, men så skedde inte.
Den kanske hetaste frågan i lärarsammanhang, alltså arbetsbelastningen, dryftades emellertid tack vare att Raseborgs lärarförening hade inlämnat en motion i ärendet. Motionen var den enda, som hade influtit och den godkändes utan större åthävor.

Förbundskongressen bevisade själv att den inte behövs längre som förbundets högsta beslutande organ.
Framgent hanteras makten av förbundsfullmäktige, bl.a. får valet av förbundsordförande på sin lott. De nya stadgarna för med sig diverse förändringar också för fullmäktiges del bl.a. så att varje ledamot nu har två personliga suppleanter. Alla föreningar är garanterade minst en plats i fullmäktige och studerandena har fått egna platser.

Förbundsordförande Christer Holmlund, som har hållit i trådarna i översynen av stadgarna, omvaldes för en fyraårsperiod. Det innebär en viss kontinuitet, då förbundet går mot vidare öden med fullmäktige som högsta beslutande organ.
Nya fullmäktige sammanträder första gången i november. Då ges en fingervisning om vad de nya stadgarna kan innebära i praktiken.