Uppgift #1 Permitteringar?

Första uppgiften i serien "Kampen om klubban" är att skriva en hälsning. Många kommuner inleder nu samarbetsförhandlingar och FSL:s medlemmar känner sig hotade av permitteringar. Vad är din hälsning till arbetsgivarna där ute?

Jens Mattfolk:

Våga tänka nytt!

Jag vill påminna arbetsgivarna om skyldigheten att utreda om arbetet kan skötas på distans och om det finns annat arbete att erbjuda. Många lärare i t.ex. medborgarinstitut hotas av permittering, men då ges de inte ens en chans att anpassa verksamheten. Kan kursen fortsätta på distans? Vilka nya, kortare, distanskurser kunde erbjudas nu när människor sitter hemma? Det finns säkert också planerings- och utvecklingsarbete som kan göras nu. Sporra personalen till nyskapande där det går i stället för att direkt trycka på permitteringsknappen.

Många människor är ensamma och kanske i behov av hjälp. Varför kan man inte flytta personal som hotas av permittering till andra uppgifter, eller i kommunen skapa nya, tillfälliga, former av service till de som behöver? T.ex. Tusby planerar inga permitteringar alls i nuläget utan delar ut matpaket, hjälper över 70 åringar och det gör kommunen med hjälp av bibliotekarier och personal från småbarnspedagogiken. Ser vi personalen som en resurs och inte en kostnad öppnas nya möjligheter.

Till sist, leta inte efter kryphål i lagstiftningen, vi bevakar medlemmarnas rättigheter och kommer att övervaka permitteringarna och väcka talan i oklara fall.

Jeanette Lindroos:

En hälsning till kommuner som planerar permittering av lärare

Samhället är i kris. Vi bevittnar världshistoria skrivas som ännu följande generationers lärare får undervisa om. Lärare har nu under en kort tid fått anpassa sej till nya krävande arbetsförhållanden och pedagogiska lösningar. Dessutom utsätter lärare med närundervisning sin hälsa för fara. Att därtill vara orolig för sin ekonomi och eventuella permitteringar belastar psykiskt. Under rådande omständigheter gör lärarna nu en stor samhällelig insats för våra barns och ungdomars utbildning. Är permitteringar det sättet som arbetsgivaren visar sin uppskattning för den extra insats som lärarna gör?

Arbetsgivarna ska inte försöka utnyttja coronapandemin som ett svepskäl för sparåtgärder. Lärarnas arbetsbörda har inte minskat, snarare tvärtom. Enligt beredskapslagens 109 § kan de verkningar som statsstyrda krisåtgärder inom undervisningssektorn har på kostnaderna beaktas vid  beviljande av statsandelar och statsunderstöd. Eftersom lärarna är fullt sysselsatta så borde inte kommunens övriga ekonomi drabba lärarnas inkomster. Regeringen har också signalerat en vilja att ekonomiskt stödja kommunerna. Vi tar oss igenom denna kris med medmänsklighet och förnuft att göra långsiktiga beslut.

Inger Damlin:

Ta lärdom av 90-talet

Vi lever i en svår tid . Allt är en dag i taget, så är vi inte vana att leva. Samhällets yngsta och deras mående diskuteras sällan. Vi lärare ser hur viktig den plats är där man är sedd, får omtanke och också mat. Den är borta nu och ingen kan säga när skoldörren öppnas. Barn och ungdomar i familjer med problem kämpar. Nu får vi inte upprepa misstagen från 90-talets lama – vi får inte spara på barn och unga. Gör vi det så slår de många år framåt.

Jag minns tydligt 90-talets situation då sinade i kommunala kassor vilket resulterade i enorma nedskärningar, bland annat i skolorna. Barnfamiljer led och resultaten syntes i samhället som ökat psykiskt illamående och missbruk bland unga.

Många lärare vittnar nu om en stor arbetsbörda. Det krävs en stor insats för att undervisning på distans ska fungera. Kontakten till enskilda elever tar tid, och måste få ta tid. Något annat val finns inte! Att ständigt vara beredd och nåbar tär.

De åtgärder kring karantän som vidtagits, har vidtagits för att skydda de svaga mot virushot. Viktigare än inlärningsresultat är att lärarna nu ser till att alla är med, ser mera än vad som syns i skärmen. Där finns vår ryggrad, samhällets trygghet. 

Att välja permitteringar för lärare i det här krisartade läget sparar eventuellt på kort sikt, men utgifterna blir mångfalt större på längre sikt. Att motverka permitteringar är mera än att analysera paragrafer, det är att våga se konsekvenser.

Pamela Leka:

"Jag hoppas att arbetsgivarna ser sitt ansvar"

Vi lever i en mycket speciell situation just nu och mångas jobb har förändrats. Läraranas jobb har inte försvunnit men definitivt ändrat karaktär. Vi jobbar på distans och det har inneburit mycket nytt för både lärare och elever. Undantagstillståndet vi har gör på inget sätt lärarnas jobb lättare. Jag hoppas att arbetsgivarna inser vilken stor insats lärarna har satt ner på att få detta att fungera. Varje enskild lärarresurs är viktig för att samhället ändå ska rulla på. Nu behövs alla lärare speciellt då det i kommunerna bör finnas både när- och distansundervisning. En daglig kontakt med eleverna anser jag vara viktigt för elevernas trygghet.

Även regeringen inser allvaret i situationen och de har lovat ekonomiskt stöd till kommunerna. Jag hoppas att arbetsgivarna ser sitt ansvar. Jag hoppas att vi tillsammans ska klara av denna situation. Det kommer inte att vara lätt men det behövs en vilja. Jag vädjar till kommunerna att visa sin vilja och sin uppskattning för lärarna i kommunerna. Jag hoppas verkligen att ingen lärargrupp blir permitterad p.g.a situationen vi har.