Uppgift #2 Skolan nu och då

Ordförandekandidaterna får i sin andra uppgift reflektera över sin skolgång, vad som var bra då och vad som har blivit bättre. De uppmanas också berätta vad de anser måste förbättras i framtiden. Kandidaterna bjuder även på ett foto från förr!

 Den här veckan har vi bett ordförandekandidaterna reflektera över sin skolgång och ur ett elevperspektiv beskriva:

1. Vad som var bra i skolan då?
2. Vad som har blivit bättre sedan dess?
3. Vad som ännu måste förbättras?
   
   

Pamela Leka, Helsingfors

Skolan på 80-talet och skolan idag

Jag har alltid trivts i skolan trots att jag aldrig haft särskilt lätt för att lära mig. Jag fick kämpa för att uppnå goda vitsord. Jag är född i slutet av året så då jag började skolan var jag ganska liten, omogen och jag hade nog lite myror i byxorna. I skolan fanns kompisarna och där fanns en underbar fröken. Vår fröken hette Britta och var snäll. Om fröken hade sagt något så gjorde vi elever som hon instruerat. Ingen ifrågasatte fröken Britta.

Jag minns att vi började morgonen med att sjunga medan hon spelade på tramporgeln som fanns på en liten scen i vårt klassrum. Jag minns också röda diktamenshäftet och det stora höga skåpet i omklädningsrummet där vi förvarade våra gymnastikkläder och våra duschmössor. I varje klass fanns det en klasslärare och ca 25 barn. Vi jobbade mycket i våra arbetsböcker och vid skolårets slut fick vi hem både arbetsbok och textbok. Vi hade inga digitala verktyg.

På rasterna hade vi skoj. Vi var påhittiga och hittade på nya lekar hela tiden. Skolan var en trygg plats där inget farligt kunde hända.

Skolan har förändrats sedan 80-talet. Idag har lärarna betydligt mer kontakt med föräldrarna. Förr var det kanske mer en kontakt mellan eleven och läraren. Eleverna är mera delaktiga i undervisningen idag och de får vara med och påverka undervisningen. I skolan finns också många synliga stödåtgärder som gynnar eleverna.

"För att skolan ytterligare ska förbättras måste elevvården bli ännu mera synlig"

För att skolan ytterligare ska förbättras måste elevvården bli ännu mera synlig. Eleverna behöver många trygga vuxna på plats i skolan. Eleverna behöver också mer än bara baskunskaper i olika ämnen. De behöver träna såväl digitala, sociala som vardagliga kompetenser. Dessutom behöver dagens elever träna på sin uthållighet. Man får inte genast ge upp. Samhället förändras och skolan behöver förändras i takt med det.

Jens Mattfolk, Raseborg

När jag tänker tillbaka på skolan då kommer jag ganska direkt till ordet trygghet. Jag upplever att de grupper jag var i var tillräckligt små. Jag minns lärarna jag hade som duktiga och engagerade, precis som idag. Undervisningen var ju lärarcentrerad och utgick i hög grad från katedern. Det var ordning och reda och respekten för läraren infann sig automatiskt.

Idag har vi en mera varierad undervisning. Vi har en undervisning som utgår från eleven och där det behövs finns en ambition om att differentiera. Eleverna och världen har förändrats på 30 år och så även skolan. Vi har ett trestegsstöd som i bästa fall fångar upp en elev i behov av stöd och ger exakt det stöd som behövs, utgående från just den elevens behov, styrkor och svagheter.

"En del Pisa resultat avslöjar att vi kan göra ett bättre jobb med pojkar."

En del Pisa resultat avslöjar att vi kan göra ett bättre jobb med pojkar. Hur ska vi få deras läsning på samma nivå som flickornas?  Hur ska vi vända trenden med ett ökande antal svaga läsare? Vårt system med trestegsstödet är underfinansierat och ett system med öronmärkta pengar för elever inom de olika stödnivåerna kunde vara ett sätt att trygga kvalitén inom trestegsstödet. Projektfinansiering borde undvikas. Grundskolan är ett evighetsprojekt, som är och har varit ett framgångsrikt sådant, men den mår bäst av en jämn, långsiktig och kontinuerlig finansiering. Vi satsar mindre än våra nordiska grannländer.

Jeanette Lindroos, Pargas

Ser ni alla? 

Jag hoppar ruta. Klockan ringer. Dags att sitta stilla och lyssna. Lärarinnan börjar prata. Handen åker upp. En timme med mina frågor börjar igen. Känslan att inte passa in tär på mig. Varför ställer jag så många frågor? 

I dagens skolvärld testas många elever, men jag blev inte testad. Att få en diagnos kan innebära en lättnad, men diagnosen kan medföra en stämpel. Blir man utan diagnos kan det leda till frustration. Elever med diagnos har rätt att få anpassad undervisning, men förverkligas det för alla som behöver det? Ger en diagnos en lätt utväg för en omotiverad elev?

Under min skolgång fick jag ingen förklaring till mina svårigheter. Utåtagerande pojkar fick hjälp. I dag har vi bättre förutsättningar att se flickors problem. Det finns skolpsykologer och -kuratorer för eleverna. Skolans normer har ändrats, flickor får också höras och synas. Trots allt, så trivdes jag i skolan. Vi fick delta i idrottstävlingar och lärarna hade tid att lyssna. Tack vare svårigheterna och engagerade lärare blev jag en utåtriktad, högpresterande elev. 

"Vi behöver flera speciallärare för att eleverna ska få de rätta individuella stödåtgärderna."

När jag blickar framåt ser jag en skolvärld där det blir allt viktigare att se eleven. Att visa omtanke och att ge tid åt elevernas tankar får en allt större betydelse i den digitala världen. Ett smidigare trestegsstöd skulle på ett bättre sätt garantera elevernas rätt till tillräckligt stöd för sitt lärande. Vi behöver flera speciallärare för att eleverna ska få de rätta individuella stödåtgärderna. Trots alla anpassningar i undervisningen, måste alla ändå få tillräckliga färdigheter att klara av livet. 

Inger Damlin, Vörå

Hade en trygg uppväxt och inledde min skolgång i liten byskola med kakelugnar, mängdlära och läsa psalmverser utantill. En vacker skoltid präglad av ”hjälpas åt”. Jag var duktig i matematik och fick ofta hjälpa klasskamrater då jag blev klar med mina uppgifter. Att sitta bredvid och stöda en klasskompis var fint och gav livslång vänskap. Själv var jag urusel på boboll och fotboll, men det spelade  ingen roll. De kompisar jag  stött i matematik tog väl hand om mig då det kom till dribblingar och fånga lyra . Jag tycker att ”hjälpas åt” var en naturlig samvaro som vi tappat en aning av på vägen.

Elevsynen och synen på lärande i dag är  bättre än vad den var under min skoltid. Då var det katederundervisning. Stoffet serverades, vi förväntades lära oss. I dagens skola ser vi elever, vi individualiserar och vi har skapat stöd för elevers lärande och skolgång. Systemet läcker, men det finns stödfunktioner. Det är en fin sak för eleven.

"En meningsfull skola måste visa lyhördhet mot eleverna."

I höstas tog jag mig tid att vara elev i den skola där jag är rektor och leder den pedagogiska utvecklingen. Det var en speciell dag. Eleverna uppskattade närvaron, lärarna gillade läget och eleven Inger lärde sig. Pratade också skolutveckling med mina juveler. Ungdomar pratar om vikten av att känna  delaktighet i det som görs och det som sker i skolan. Underbara ungdomar, så kloka ni är. En meningsfull arbetsplats behöver visa delaktighet. En meningsfull skola måste visa lyhördhet mot eleverna. Vad än vi utvecklar låt delaktigheten alltid var med.