Terminen lider mot sitt slut men på den utbildningspolitiska fronten har man inte saktat in ännu. Riksdagen är nu på slutrakan med den utvidgade läroplikten. Som förbund har vi följt reformen på nära håll, analyserat konsekvenserna och riktat blicken framåt med konstruktiv skärpa.
Närdiskussionerna kring reformen inleddespåpekade vi otaliga gånger att vi såg bättre möjligheter att åstadkomma en höjd kunskapsnivå och färre elever med risk för marginalisering, med satsningar inom grundundervisningen och ett fungerande stödsystem istället. Ja, man kan säga att vi sa “nej” till reformen!
Under processen har vi påverkat i alla de forum vi har kunnat. Vi har insett att reformen trots allt innebär en resurstill utbildningen, en resurs som vi inte lättvindigt kan tacka nej till då faktorer som en förändrad befolkningsstruktur kan påverka utbildningsfältet på ett mindre gynnsamt sätt. Man kan säga att vi sa “nja”!
Till kommunerna garanterar man finansiering för de nya uppgifter som uppkommer, vilket var avgörande för att vi skulle kunna viska ett försiktigt:“ja...”!
Som förbund riktade vi i följande skede blicken mot de faktorer som måste sättas i ordning för att reformen ska generera de önskade effekterna. Vi lärare och rektorer såg att skolresor inte kan uppta en allt för stor del av avgiftsfriheten, en röst som hörsammades. Lärares expertkunskap är en resurs då avgiftsfria läromedel införskaffas och även här lyssnade man på vår åsikt. Till kommunerna garanterar man finansiering för de nya uppgifter som uppkommer, vilket var avgörande för att vi skulle kunna viska ett försiktigt:“ja...”!
Vi är övertygade om att en dimensionering av studiehandledare, ett tak på 200 elever per studiehandledare, är en avgörande faktor för att reformen ska ge effekt. En annan central bit är ett fungerande trestegsstöd, vilket vi hoppas att den arbetsgrupp som granskar stödet månar om, för att inte tala om tillgången på behörig svenskspråkiga lärare och flexibla studiemöjligheter.
Eller förresten.
Kvalitetskriterier för gymnasiet, in med dem som en garant för gymnasieutbildning på lika villkor. Den så kallade HUX:en (träder i kraft 2021) som är tänkt för elever som inte kommer vidare eller som hoppat av studier måste också formas omsorgsfullt.
Verkligheten i skolan och lärarna och rektorernas möjligheter och begränsningar måste styra förverkligandet av den här reformen. Med rätt förutsättningar kan reformen förverkligas enligt intentionerna och Finlands skola återtar platsen som världens bästa.
