FSL avfyrade genom eventet ”Från läromedel till lärresurs – på svenska i Finland” startskottet för en gemensam lösningsinriktad diskussion kring problematiken med tillgången på läromedel.
En av förutsättningarna för att den svenskspråkiga utbildningen ska vara likvärdig med den finska och av hög kvalitet är tillgången på läromedel. Betydelsen av läromedel för en minoritet är rimligen ännu större än för majoriteten.
Rapporten om särdragen i den finlandssvenska utbildningen visar på en brist på läromedel och lärresuser på svenska i Finland, problemet är identifierat. Nu är det tid att ta nästa steg, att diskutera fram en helhetslösning som samtliga aktörer på något vis kan omfatta. Rundabordssamtalet talade med enig röst: Vi vet vad som är problemet, nu behövs en tydlig plan framåt och ett ansvar för att det blir verklighet av planen.
Vi kan inte heller kräva att de finlandssvenska lärarna själva ska producera läromedel och undervisningsmaterial (allt för ofta på sin fritid) för att kunna ge motsvarande undervisning som sina finskspråkiga kollegor.
Det brister i statsstödet för att vi ska kunna garantera tillgången på svenskspråkiga läromedel. Det är och måste förbli statens roll att garantera finansieringen. De finlandssvenska fonderna kan absolut stöda läromedelsutvecklingen, men huvudansvaret kan ingalunda ligga på dem. Fonderna kan och ska inte överta statens ansvar. Vi kan inte godta att förutsättningarna för en minoritet är avsevärt sämre i ett tvåspråkigt land. Vi kan inte heller kräva att de finlandssvenska lärarna själva ska producera läromedel och undervisningsmaterial (allt för ofta på sin fritid) för att kunna ge motsvarande undervisning som sina finskspråkiga kollegor.
För ett hitta en lösning krävs i första hand politisk vilja att på bred front garantera minoritetens rätt till jämlika förutsättningar för utbildning och här hoppas vi att alla med inflytande känner ett ansvar för att utöva påtryckning.
Den här frågan är inte enkel att lösa, det krävs mera än ett samlande event och samsyn. Frågan är en större utbildningspolitisk fråga. För ett hitta en lösning krävs i första hand politisk vilja att på bred front garantera minoritetens rätt till jämlika förutsättningar för utbildning och här hoppas vi att alla med inflytande känner ett ansvar för att utöva påtryckning.
Potentialen med de digitala lärresurserna är stor men tillgången på utrustning i skolorna är inte tillräcklig överallt och det sätter käppar i hjulen. Innan alla kommuner kan erbjuda one to one-utrustning och tillräckliga nätuppkopplingar kan man inte tala om jämlika förutsättningar för våra elever och studerande och då löser inte de digitala lärresurserna problemen. Det här är en nyckelfråga för det finlandssvenska utbildningsfältet.
I dag ser jag med tacksamhet tillbaka på eventet. Det är en styrka att tillsammans med aktörer inom Svenskfinland kunna diskutera sig fram till samsyn. En samsyn och ett fokus på en lösning är en början på ett bygge framåt. Problemet är ingalunda löst, men lösningen ligger närmare i dag än i går och bara vi håller liv vid diskussionen och fortsätter i samma konstruktiva och viktiga anda som under vårt rundabordssamtal.
Allt började med en motion till FSL:s förbundsfullmäktige av en aktiv styrelse i en aktiv lärarförening. Fem månader senare och med ett verkligt dynamiskt event bakom känns det mera än rätt att säga: Jag är stolt över att vi som förbund är de som lyfta läromedelsfrågan till bred diskussion i Svenskfinland, vem tar emot stafettpinnen?
