Under de senaste veckorna har det glädjande nog förts en diskussion kring gymnasieutbildningen i vårt land. Olika förslag om att avskaffa studentexamen, att erbjuda fler sätt att visa sin kunskap på och hitta alternativa sätt att erhålla en studieplats på tredje stadiet har diskuterats.
Själv vaknade jag till liv efter att en klok gymnasiestuderande gett sin syn på dagens gymnasieutbildning via en insändare i dagspressen. Jag väljer att respektera ungdomars åsikt. Och jag ser ett utvecklingsbehov. Gymnasiets nuvarande system skapar stress som inte alls gynnar välmående. För studerandes bästa, för lärares och rektorers bästa och för samhällets bästa behöver vi tänka om.
Problemet är inte studentproven som ska skrivas, utan att vägen dit görs så snäv. Studerande idag måste tidigt fatta stora beslut utan att ha kunskap om vart de är på väg. Det känns som om ungdomar tvingas till avgörande vägval i allt för tidig ålder. Och lite känns det som att ungdomar ser sig tvungna till att taktikera i sina studieval i stället för att välja kurser de brinner för, kurser som breddar deras allmänbildning, kurser som motiverar dem. När exempelvis matematiken prioriteras lider språk och andra ämnen.
Problemet är inte studentproven som ska skrivas, utan att vägen dit görs så snäv.
Det här är en så viktig diskussion för framtidens gymnasieutbildning. Eventuellt är det så att vårt system är föråldrat och det krävs nytänk. Kanske är det så att fokuset är allt för smalt och det krävs breddning. Det görs så otroligt mycket bra i våra gymnasier som på något sätt borde visas uppskattning, resultera i något betydelsefullt.
Gymnasiet är allmänbildande och samtidigt förberedande för vidare studier och som förbund upplever vi att nuvarande system skapar ett alltför fokuserat tänk på nästa steg. Därför måste vi måna om att ge eleverna en rejäl chans att få en så bred allmänbildning som möjligt och samtidigt minska på stressfaktorn.
