Det är intressanta diskussioner som pågår kring skolshopping, kring jämlikhet och rättvisa.
Dagens skola ska vara en skola för alla. En skola som enligt styrdokumenten ska ge varje individ möjlighet att utvecklas till sin fulla potential med jämlikhet och rättvisa som ledord.
Men det förutsätter att grunden är i skick. Det förutsätter att inga nedskärningar görs, det förutsätter långsiktiga investeringar i skolan. Det förutsätter också att omfattande och breda utvärderingar av skolan görs som grund för reformer. Inbesparingar och reformiver har satt spår och förutsättningarna för varje individ att utvecklas till sin fulla potential darrar.
Att ta in statistiken kring S2 (undervisning i svenska eller finska som andra språk) i diskussionen kring jämlik utbildning har jag svårt att se mervärdet av. På nationell nivå är det en ointressant faktor, som inte nämnvärt påverkar resultatet i till exempel PISA. Däremot kan man inte nog poängtera hur viktig S2-undervisning är för individens framtid och för landets framtid.
Det diskrimineringsstöd som socioekonomiskt svaga områden får är ett steg i rätt riktning mot jämlikhet, eftersom elevens socioekonomiska bakgrund är en förklarande variabel då man analyserar lärresultat. Det är ett sätt att garantera att allas rätt till stöd tillgodoses.
Utbildning är inte längre förknippad med framgång och bättre ekonomiska möjligheter.
Städer och kommuner har ett stort ansvar kring jämlik utbildning. Att tillåta val av annan skola än närskola är ett förfarande som noggrant måste övervägas. Det är processer som i slutändan också påverkar oss lärare och rektorer. Vill vi skapa jämlikhet eller vill vi tillgodose möjligheten att välja? Vem blir kvar i den bortvalda skolan?
Få är de skolval inom den finlandssvenska världen som föräldrar gör utgående från sina barns begåvningar eller särintressen. Men klart är väl att de val som gjorts inte är diskrimineringsval, snarare har föräldrar gjort värderingsval för sina barns del. Det för dem viktiga har styrt i valet av specialiseringsklasser. Är det rättvisa val eller har dessa val ökat ojämlikheten? Ryms värderingsval in i vårt utbildningssystem? Ja, vad är egentligen vi vill åstadkomma med vår utbildning?
Tron på utbildningen som möjliggörare i samhället har dalat märkbart. Utbildning är inte längre förknippad med framgång och bättre ekonomiska möjligheter. Den drivkraften kan ännu skönjas till exempel i Estland som klivit avsevärt framåt i undersökningar om skolframgång.
Kanske är det så att barns och ungdomars brist på motivation är en faktor som sätter jämlikhetstanken i vår utbildning på prov. Kanske är det så att motivatorn till bildning saknas? Eller är det så att kraven sänkts i jakten på motivationen?
Komplexa frågor kräver bred diskussion. Och ja – i veckan har diskussionen varit bred och frågorna fler än svaren. Det kan inte betyda någonting annat än att utbildning är en viktig fråga i framtidens Finland.
