Regeringen planerar att i lag begränsa fackförbundens förhandlingsrätt och avtalsautonomi. Idag har fackförbunden JHL, OAJ, Pro och Industrifacket publicerat ett gemensamt ställningstagande med ett tydligt budskap: regeringen ska inte blanda sig i arbetsmarknadsmodellen. Förbunden kommer inte att acceptera att avtalsautonomin begränsas. Och det gör inte FSL heller.
Regeringen utmanar en 100-årig princip och internationella överenskommelser om hur vi avtalar om tjänste- och kollektivavtal.
Principen om ett samhälle vars arbetsmarknad bygger på överenskommelse faller.
Regeringens mål att lagstiftningsvägen begränsa utgången i förhandlingar enligt exportbranschens märke strider direkt mot fackförbundens rätt att förhandla, avtalsrätten och strejkrätten. Principen om ett samhälle vars arbetsmarknad bygger på överenskommelse faller. Arbetstagares position försvagas kraftigt och maktbalansen utmanas.
Det är 2023 och jag undrar om det faktiskt är regeringens avsikt att sätta stopp för en sund och nödvändig löneutveckling i våra kvinnodominerade branscher?
Regeringen vill lagstifta om en modell där den så kallade allmänna linjen för lönejusteringarna inte kan överskridas hos riksförlikningsmannen eller av ett medlingsbud från en riksförlikningsnämnd. Det här skulle leda till att arbetskonflikter, till exempel strejk, inte skulle ha någon effekt under en förhandling. Den offentliga sektorn skulle inte i fortsättningen ha samma möjligheter att hålla jämna steg eller minska skillnaderna i löneutveckling i förhållande till exportbranscherna. Till exempel den lösning som förlikningsnämnden presenterade under förra våren, som slutligen resulterade i löneutvecklingsprogrammet som nu minskar lönegapet till den privata sektorn, skulle med dylika lagförändringar inte vara möjlig längre. Utgången skulle vara bestämd på förhand, vilket är katastrofalt för hela den offentliga sektorns attraktionskraft.
Formuleringarna i regeringsprogrammet innebär ett anmärkningsvärt hårt slag mot den sektor som FSL representerar. Det är 2023 och jag undrar om det faktiskt är regeringens avsikt att sätta stopp för en sund och nödvändig löneutveckling i våra kvinnodominerade branscher? Vi talar om samhällets ryggradsyrken som redan nu brottas med sviktande attraktionskraft och stor personalbrist.
