Knappt hade regeringen kommit igång med sitt jobb före mobilens roll i skolan blev den dominerande skolsnackisen. Ett viktigt beslut att reglera mobilanvändningen, men diskussionerna har minsann svämmat över. Och tron på vilka effekterna av regleringen har varit stark. Åsikterna är många medan den forskningsbaserade evidensen hamnat i skymundan.
Nu rullar nästa "åsiktsfråga” in och utreds av ministeriet: en flytt av sommarlovet.
Att flytta fram sommarlovet skulle inte innebära att läsåret förkortas. Antalet skoldagar är reglerade i vårt land, också datumet för när läsåret ska avslutas. Det här innebär att läsåret inleds vid olika tidpunkter i olika delar av landet, skolstarten kan variera med två veckor eftersom kommunerna själva har rätt att bestämma längden på till exempel höst- och jullov.
Förslaget om att flytta fram sommarlovet har lyfts fram med jämna mellanrum. I bakgrunden finns främst ekonomiska incitament. En framflyttning sägs gynna den inhemska turismen i augusti och på sikt Finlands ekonomi.
Skälet till det förslag på flytt som nu aktualiserats är alltså varken att förbättra inlärningsresultaten i skolan eller elevernas och studerandenas välbefinnande. Argumentet ignorerar de rapporter som framhåller alla de negativa konsekvenserna för barn och unga en flytt av sommarlovet skulle få. En färsk undersökning visar till exempel att 63 procent av OAJ:s medlemmar anser att en flytt skulle innebära sjunkande inlärningsresultat. Hela 82 procent befarar att en flytt skulle inverka negativt på arbetsron i skolan. Med tanke på det här är det förbluffande att inte en endaste elev eller studerande synts till då vi vuxna nu än en gång diskuterar deras ledigheter.
Jag ställer mig frågan: Är det samhällets eller de ungas behov som ska styra? Eller är det rentutav familjernas förutsättningar som är avgörande?
Vi som jobbar i skolan vet att eleverna och studerandena är trötta i maj. Något måste göras om vårterminen ska förlängas, att vårterminen är kortare än höstterminen är inget argument som håller. När vårterminen närmar sig sitt slut, är behovet av en paus uppenbart. I skolan syns det på otaliga sätt, läxor blir ogjorda, frånvaron ökar och stämningen i klassen blir stökigare.
För att skapa välbefinnande och höja lärresultaten i våra skolor så måste skolreformer till, men vi behöver sådana reformer som gagnar orken och motivationen.
Därför, bästa minister; Kunde vi fokusera på de verkliga skolproblemen nu ett tag? Kunde vi till exempel koncentrera oss på motivationsbristen bland elever och studerande? Att lösa upp den knuten skulle ha en stor positiv inverkan på landets ekonomi, på familjernas välbefinnande och framför allt på barns och ungdomars framtid.
Inger Damlin, förbundsordförande
