Jag har aldrig varit rektor men nog lekt med tanken. I yrket finns många områden som framstår som intressanta, utmanande och motiverande. Du leder en skola och ett kollegium, du bär ansvar för viktiga funktioner i skolan och du kan göra verklig skillnad för personalens trivsel. Rektorn är ofta en respekterad person som får en särskild relation till eleverna och studerandena. Men sen då, när jag ser till realiteterna? Skulle jag få de villkor och redskap jag behöver för att kunna göra ett tillräckligt gott jobb? Utan att sätta min egen hälsa på spel?
För faktum är att intresset för rektorsutbildningen är hög samtidigt som de lediganslagna rektorstjänsterna ofta har några få sökande. Eller noll.
FSL:s rektorsundersökning levererar minsann ett intressant motsatsförhållande; 80 procent av rektorerna trivs bra eller mycket bra med sitt arbete, samtidigt som 60 procent anser att attraktionskraften till yrket är låg. Betyder det att rektorerna inte rekommenderar sitt eget yrke till andra, trots att de trivs? Motsvarar inte andras uppfattning om rektorsjobbet, till exempel lärare som kunde bli rektorer, verkligheten? För faktum är att intresset för rektorsutbildningen är hög samtidigt som de lediganslagna rektorstjänsterna ofta har några få sökande. Eller noll. Att bli rektor är det mest logiska och egentligen det enda ”karriärsteget” du kan göra som lärare, med andra ord borde det ju ha hög attraktionskraft, oavsett vems ögon du ser genom. Att så få vill ta klivet är inte bra.
Så vad är det då som tär på attraktionskraften? Enligt vår undersökning jobbar 67 procent av rektorerna mera än veckoarbetstiden på 36 timmar och 15 minuter varje vecka. Samma andel av rektorerna anser att övertiden borde betalas som ett förhöjt timarvode. AKTA-avtalets övertidsgräns ligger vid 38 timmar och 15 minuter, vilket i många andra branscher, även i kommunen, ses som övertid och betalas som sådan. Man kan utgå från att arbetsgivaren, som egentligen alltid på förhand bör godkänna övertid, då också skulle bli mera nyfiken på vilka uppgifter som rektorn egentligen borde sköta och hur veckoarbetstiden används.
Lite karikerat kan man säga att det är enkelt att blunda för att rektorn sätter sin arbetstid på att byta lampan i skolans korridor, övertiden drabbar ingen annan än hen själv.
Och där finns enligt mig också egentligen pudelns kärna, för hela 69 procent av rektorerna fastställs ingen arbetstidsplan. I den här frågan följer man ju inte avtalet helt enkelt. Och det är ju lätt för arbetsgivarna att rycka på axlarna åt, åtminstone billigt. Lite karikerat kan man säga att det är enkelt att blunda för att rektorn sätter sin arbetstid på att byta lampan i skolans korridor, övertiden drabbar ingen annan än hen själv.
På lång sikt märks problemet kanske först den dag rektorn tackar för sig och ingen annan söker jobbet.
Men utan arbetstidsplan och utan uppföljning så vinner arbetsgivaren på kort sikt, för rektorn gör allt och lite till, lappar luckor och fyller hål där de uppstår. I samtal med rektorer framkommer ofta att då kommunen effektiverar eller ett område omorganiseras åläggs rektorn nya uppgifter, uppgifter som sällan har att göra med det pedagogiska ledarskapet eller stödet till personalen. På lång sikt märks problemet kanske först den dag rektorn tackar för sig och ingen annan söker jobbet. Och det scenariot är ingen omöjlighet eftersom 56 procent har övervägt att sluta som rektor.
Enligt våra undersökningsresultat måste 47 procent av rektorerna måste vara tillgängliga via telefon och/eller e-post när de jämnar ut sin arbetstid. I dagens värld och i ett intensivt arbete som rektor borde det verkligen vara självklart att inarbetad övertid som tas ut som ledig tid är just det, ledig tid. Tid för återhämtning. Arbetstelefonen ska få vara avstängd och rektorn ska få åka bort på sin lediga dag om hen vill. Om vi tror att skolan inte klarar sig en endaste dag utan rektorn, vad har vi då egentligen för backup-system? Som chef för chefer måste man acceptera att även chefer är vanliga människor.
Summa summarum visar undersökningen att det krävs förbättring på bred front för att höja attraktionskraften. Rektorerna behöver en arbetsgivare som inte flyr sitt ansvar gällande arbetstidens planering och uppföljning samt ser till att det finns tillräckliga resurser för att leda en skola anno 2024. Arbetsgivarna bör i viss mån tänka om och se till att onödiga uppgifter tas bort från rektorerna så att arbetstiden bättre räcker till och så att de kan fokusera på de viktigaste områdena som till exempel att stöda och leda lärarna, sköta sitt ansvar för elevvården och leda sin skola som en helhet. För att garantera att den här frågan ska engagera fler aktörer, samlar FSL till ett rundabordssamtal nästa vecka.
Jens Mattfolk, ombudsman
