Frågan i rubriken ställs förhållandevis ofta till mig och min kollega här på FSL. Svaret är inte helt entydigt men resonemangen är värda att diskutera, inte minst med tanke på hållbarheten i yrkeslivet.
I min bloggtext fokuserar jag på sjukfrånvaro och mer specifikt kortare sådana, där läraren är sjuk några enskilda dagar eller kanske en hel arbetsvecka. Här går vi alltså inte in på till exempel prövningsbaserade tjänstledigheter.
Vad säger lag och avtal?
Avtalen och lagen, ger de “enkla” svaren. Lärare, och rektorer för den delen, har rätt till sjukfrånvaro och när man meddelar arbetsgivaren om sjukfrånvaro så upphör också arbetsskyldigheten. En sjuk arbetstagare kan inte åläggas arbetsuppgifter. Den juridiska utgångspunkten här är att arbetstagarens tillfrisknande inte får äventyras.
"....oavsett om du är lite eller mycket sjuk så har du ingen arbetsskyldighet."
Om en vikarie anställs så får hen också lön för att planera undervisningen. Det vill säga, oavsett om du är lite eller mycket sjuk så har du ingen arbetsskyldighet. Här är det skäl att påminna om att arbetsgivaren har rätt att begära läkarintyg redan från första dagen av din sjukfrånvaro, även om praxis för många arbetsgivare är att tillämpa systemet med egen anmälan för exempelvis tre dagar. Samma principer gäller för lärare med andra arbetstidssystem än undervisningsskyldighet. Arbetsgivaren kan inte kräva att du efter en veckas sjukledighet gör dubbelt arbete veckan du är tillbaka.
Men hur ser det ut på riktigt?
I verkligheten vet vi att den här saken inte är lika svartvit eller enkel som i lag och avtal. Många lärare gör en gedigen planering för sin vikarie hemma från sjuksängen. Då säsongsinfluensan slår till uppstår många frågor:
- Vem kommer att vikariera mig?
- Är det en eller flera kollegor som lappar luckorna vid sidan om sin egen undervisning?
- Råkar skolans eller din egen mer eller mindre “permanenta” vikarie vara tillgänglig?
- Hur påverkar vikarielösningarna behovet av planering?
Sen uppstår dilemmat: Prioriterar du planeringen och därmed underlättar vikariens jobb och kanske också elevernas lärande, eller prioriterar du din egen hälsa och skippar planeringen? Eller räcker det med några franska streck för att klara en dag i taget? Klart är att arbetsgivaren inte har rätt att kräva en planering från den sjuka läraren.
"Klart är att arbetsgivaren inte har rätt att kräva en planering från den sjuka läraren."
Om vi skulle fråga hundra lärare vad de tycker om det här, så skulle säkert svaren variera en hel del. En del lärare kanske upplever ett stort ansvar, även vid en kort sjukfrånvaro, för att årsplaneringen ska hålla och att målen i läroplanen ska nås. En annan lärare kanske anser att det som blir gjort blir gjort och så får ”jag ta tag i det sen”. Kanske en session “hänga gubbe” med ett gott skratt eller en värdefull pratstund om livet helt utanför det schemalagda ämnet också kan vara meningsfullt?
Korta sjukfrånvaron och pusslet med vikarier/inhoppare är sannolikt ett gissel på de flesta arbetsplatser och för många arbetstagare är realiteten den att ingen kallas in när man är sjuk utan jobbet väntar snällt tills man är tillbaka. Oberoende av förutsättningarna, bör du som arbetstagare funderar på vad som känns rätt för dig, inte bara på kort sikt utan också ur ett längre perspektiv.
Arbetshälsoinstitutets undersökning från 2024 visar att det blir allt vanligare att jobba när man är sjuk. En av orsakerna är en hög arbetsbelastning som “tvingar” arbetstagarna att jobba när de är sjuka för att klara av sina uppgifter. Det här blir en ond spiral för individen men som dessutom kostar samhället pengar, medarbetare kanske smittas och produktiviteten och arbetsförmågan sjunker på sikt.
Arbetsgivaren ska hitta en vikarie
En del medlemmar hör av sig till oss och undrar huruvida den insjuknade läraren ska anställa vikarien. Här ska ändå en klar gräns dras, det är arbetsgivarens uppgift att både kontakta och anställa vikarien. Det är upp till arbetsgivaren att se till att det finns ett system och tillräckligt med resurser för att den uppgiften sköts. Det här ska inte åläggas en sjuk lärare men om kutymen ser ut så här där man jobbar, ska man kontakta förtroendemannen.
"Det kan vara nyttigt att diskutera praxis och värderingar, till exempel inför ett nytt läsår."
Säkerhets- och trygghetsaspekten borde också beaktas här; Om lärarna själva ansvarar för att hitta en vikarie, ökar risken att den person som sedan anställs inte är lämplig och att hela proceduren i praktiken sker utan en kontroll från rektorn eller annan ansvarig person.
Det är säkert inte den lättaste av arbetsuppgifter att kontakta och jaga vikarier men det innebär inte att lärarna kan åläggas uppgiften. Här måste kraven riktas mot arbetsgivaren så att den som sköter uppgiften har tillräckligt med arbetstid och/eller ersättning för uppgiften och att systemet har tillräckligt med flexibilitet för veckor då vikariebehovet är större.
Till syvende och sist är ekvationen inte så lätt att lösa, inte för lärare men inte heller för arbetstagare i andra branscher. Det kan vara nyttigt att diskutera praxis och värderingar, till exempel inför ett nytt läsår. Den här typen av svåra frågor måste ständigt ventileras och kom håg att det är okej att ha lite olika åsikter i frågan.
Jens Mattfolk, ombudsman
