En fastslagen lärardimensionering, mindre byråkrati och klart definierade stödåtgärder. Det här är de åtgärder FSL föreslår för att förnya stödet för lärande och skolgång, det så kallade trestegsstödet.
Både lärare och politiker har talat om bristerna i modellen för det så kallade trestegsstödet. FSL stöder den nya stödmodell OAJ föreslår.I den föreslagna reformen är det viktigaste att man direkt fattar bindande beslut om vilken form av stöd eleven ska få.
- Ett av problemen i dag är att stödet inte når fram till eleven i praktiken, även om det fattas ett administrativt beslut om elevens behov av stöd. I den nya modellen skulle mängden administrativa beslut minska, men besluten skulle tydligare definiera formen, mängden och intensiteten på det stöd som eleven ska få, säger FSL:s förbundsordförande Inger Damlin.
Då trestegsstödet infördes 2011 budgeterades inte extra medel för förverkligandet. I princip skulle stödet förverkligas utan extra resurser, men enligt en arbetskrävande modell. Dessutom har antalet elever i behov av stöd ökat, och i dag behöver var femte elev starkare stöd för sitt lärande. Lärarnas arbetsbelastning har ökat dramatiskt, men eleverna får ändå inte det stöd de har rätt till.
Rätt till stöd en valfråga
Till skillnad från andra länder inom exempelvis OECD har finansieringen till utbildningen sjunkit drastiskt i Finland, och i jämförelse med övriga nordiska länder satsar Finland minst på utbildning.
För att ge det stöd eleverna har rätt till behövs nu en lagstadgad speciallärardimensionering och lärardimensionering som begränsar gruppstorlekarna.
- Det här är i allra högsta grad en valfråga. Det är en omöjlig ekvation att förverkliga trestegsstödet utan resurser. Riksdagen beslutar om statsandelar som till stora delar ligger till grund för finansieringen av utbildningen i våra kommuner. Riksdagen är också det organ som stiftar lagar som ligger till grund för hur elevers rätt till stöd förverkligas, säger Damlin.
I dag finns det inte reella förutsättningar ute i skolorna att förverkliga lagens intention. Lärarna ser elevers behov, gör bedömningar och utredningar. Elever flyttas till nödvändig stödnivå, men på grund av resursbrist får eleven ändå inte det stöd hen har rätt till och behov av.
- Mest tydligt syns det här då elever överförs till det särskilda stödet med individuella mål, men utan att få den specialundervisning de har rätt till. Man ser en sänkt kravnivå och individualisering som en stödform, i stället för att ge konkret stöd som motsvarar det verkliga behovet. De elever som är inom det särskilda stödet borde rimligtvis få det bredaste stödet, säger Inger Damlin.